Latinamerika – En reseberättelse i 4 delar - sista delen

Musik i Karibien - dans och rytmik som en del av vardagen.

Vi avslutar vår serie blogginlägg med vår reseexpert Spencer Strandh när han utforskar Latinamerika. Vi har följt med honom på en spännande resa genom några av kontinentens mest fascinerande platser, där han delat med sig av insider-tips, lokala kulturella upplevelser och praktiska råd för att göra din egen resa minnesvärd.

Efter en tid i Dominikanska republiken börjar man nästan gå i takt. Musikens plats är central och spontandans förekommer på alla möjliga ställen: butiker, restauranger och sevärdheter. Som musiker med stor passion för latinamerikansk musik blir därför min vistelse per automatik en fältstudie i dans och rytmik. Jag ska också få chans att musicera själv och stifta bekantskap med nya musikerkollegor.

Söndagsdans invid klosterruinen
I Santo Domingos östra del samlas ung som gammal på söndagskvällarna för sång, dans och umgänge med tillhörande mat och dryck. Under bar himmel spelar sedan många år bandet Grupo Bonyé en kavalkad av salsa, bachata, merengue i kombination med en och en annan folkinspirerad melodi. I ensemblen finns alla komponenter: slagverk (alltifrån congas till güira), sångare, blåssektion, piano, bas och gitarr. Den nyanlände Enköpingsbon förundras över synergin: dominikanernas stolthet och på samma gång öppenhet för en nordeuropé som bejakar deras kultur och musik.

Bland besökarna spelar flera det dominikanska folkinstrumentet güira, ett slagverksinstrument i metall som vi ska återkomma till i artikelns andra avsnitt. Instrumentet är en del av essensen i de dominikanska musik- och dansstilarna bachata och merengue.

På jakt efter en riktig güira
En förmiddag bestämmer jag mig för att vandra i Parque Iberoamérica. Det är molnigt, vilket är tacksamt vid promenad i ett varmt klimat. Som av en händelse ligger här Conservatorio Nacional de Música Santo Domingo (jfr musikhögskola). På uppdrag av en musikerkollega från Sverige är jag på jakt efter en riktig güira; de som säljs i souveniraffärer är inte för professionellt bruk. Guillermo är ett namn på en instrumenttillverkare jag fått med mig från Sverige.

– Det är min första gång i Latinamerika, säger jag till personalen i receptionen på musikskolan.
– Det är en ung man här som vill ha tips om var han kan köpa dominikanska folkinstrument, säger kvinnan vid disken till en kollega.

Jag har så pass tur att en musiklärare som undervisar i folkinstrument har rast mellan två lektioner. Vi sitter ner för en pratstund och han ger mig telefonnumret till vem han menar är den bäste tillverkaren. Sedan får jag en visning av lektionssalen. Jag hade fått vara med på den stundande lektionen, men med alla dessa intryck tackar jag för hjälpen och vandrar vidare i 30-graders värme. Det ska dröja någon vecka innan jag slutligen träffar den erkände instrumenttillverkaren – Guillermo – och visst känns det särskilt roligt att ha köpt ett instrument från någon som till och med är känd i latinkretsar i Norra Europa.

Musikaliska möten ”overseas”
Via en gitarrist och producent här i Sverige med rötter i Venezuela får jag inför min resa kontakt med en venezolansk musiker, Gio, på plats i Santo Domingo. Väl framme stämmer vi möte och jag blir introducerad till nöjeslivet i staden. Med enorm gästfrihet blir jag hämtad med bil utanför hotellet och får vid ett par tillfällen chans att vara gästartist på Gios inplanerade spelningar tillsammans med hans kollega Ricardo som också skulle visa sig vara en utmärkt fotograf. Så småningom tar en grupp med musiker från såväl Central- som Sydamerika emot mig. Fastän det lilla landet Sverige som de flesta inte känner till ligger tusentals mil bort är ändå rutinerna inom yrket slående lika.

En morgon besöker vi en musikstudio för inspelning av trumset hos en musikproducent. Det är min sista riktiga dag i Santo Domingo och studiosessionen som endast skulle ta ett par-tre timmar tar hela dagen och avslutas med samkväm med hela musikerstyrkan. Om några timmar går mitt plan hem till andra sidan Atlanten och vi kommer överens om att ordna en miniturné till nästa gång jag kommer.

Tacksam och fylld av inspiration tar jag med mig den karibiska känslan till Svedala, försäkrad om att detta bara var en försmak av Latinamerika framgent.

För dig som vill förkovra dig i latinamerikanska och jamaicanska toner samt en del amerikansk soul får gärna följa Spencers Spotify-lista ”Caribbean Night”