Latinamerika – En reseberättelse i 4 delar - del 2

Santo Domingo - ett par udda utflykter.

Vi fortsätter vår serie blogginlägg med vår reseexpert Spencer Strandh när han utforskar Latinamerika. Följ med honom på en spännande resa genom några av kontinentens mest fascinerande platser, där han delar med sig av insider-tips, lokala kulturella upplevelser och praktiska råd för att göra din egen resa minnesvärd.

Häng med oss när vi upptäcker de rika kulturarvet, de hisnande landskapen och de smakrika kulinariska upplevelserna som Latinamerika har att erbjuda!

Spencer i Dominikanska republiken, del 2.

”Det vanligaste transportmedlet i Santo Domingo är bil och likt många andra storstäder är trafiken särskilt hård under rusningstimmarna. Men det finns också ett tunnelbanesystem, en linbana och ett lokalbussnät så kallad ”gua-gua”. Jag bestämmer mig för att testa ett par av dessa upplevelser.”

Tunnel- & linbana för en femma
Efter en långpromenad i gassande sol på Avenida George Washington längs med kustlinjen i storstaden får jag en vägbeskrivning av en hotellvakt hur jag ska röra mig uppåt mot närmaste tunnelbanestation. Målet är Teleférico – Santo Domingos linbana. Väl nere under jorden på stationen Joaquín Balaguer skriver den vänliga fröken i biljettluckan vid spärrarna en lapp åt mig med vidare instruktioner åt en något förvirrad Enköpingsbo som nu sovit tre nätter i Karibien. Enkelbiljetten för tåg och linbana kostar 20 pesos, alltså ca 5 SEK (!) Det blyga priset ger en klar indikation om att linbanan tillhör infrastrukturen och inte är ett rent turistmål.

Under den svindlande resan i luften frågar jag den hjälpsamme farbrorn och de unga damerna som jag hamnat bredvid varför de väljer detta transportmedel. De svarar att det är ett bekvämt och praktiskt sätt att ta sig för att slippa trafik. Kupén rör sig mjukt framåt och sakta släpper höjdrädslan under vårt samtal.

Vid linbanans slutstation ligger en stormarknad och där handlar jag en god kopp dominikanskt kaffe och en flaska vatten för även det ca 5 SEK. På hemresan ”fuskar” undertecknad och beställer en taxi för den dryga milen tillbaka till hotellet i den historiska stadsdelen Zona Colonial.

Gua-gua till stranden
Att åka lokalbuss,”gua-gua”, är ett ekonomiskt alternativ men förstås också ett intressant sätt att ta sig fram då resenärerna är uteslutande dominikaner. För ca 20 SEK åker jag en timmes bussresa till stranden Boca Chica utanför Santo Domingo. Att ta sig till själva busshållplatsen var ett projekt i sig fast definitivt värt besväret. Både personal ombord och passagerare är hjälpsamma och berättar var jag ska stiga av.

Ombord på bussen har en medelålders man sällskap med sin dotter och de ska själva ta en dag på stranden. När jag stiger av vid hållplatsen för Playa Boca Chica noterar han att jag är utlänning och att jag är här för första gången.

– Se upp med var du äter någonstans, de kan ta dubbla priset, säger han.

50 meter bort finns ett gäng små utekök utanför de turistiska strandrestaurangerna med väldigt enkla förhållanden. Han känner en dam som driver ett av ”hålen” i väggen som serverar den dominikanska paradrätten friterad fisk. Jag får specialpris och resten är en kulinarisk upplevelse bortom tid och rum.

När det kommer till själva vistelsen vid en offentlig strand som Boca Chica gäller det att ha svar på tal och vara påläst. En hel del försäljare och inkastare kommer söka din uppmärksamhet så det är en fördel att vara mentalt förberedd på detta. I det här läget får du också räkna med att förhandla priser på mat och dryck för att försäkra dig om att notan inte blir en överraskning. Ett måste att känna till är att i och runt Santo Domingo ingår oftast inte skatter (jfr moms) i priserna i menyn, som i vissa fall utgör ett tillägg på 28%. Läs längst ner på menyn om det står ”impuestos incluidos” eller ”impuestos no incluidos” – det vill säga priser inklusive respektive exklusive moms.

I del 3 får vi höra mer om Spencers resa i Dominikanska republiken.